Eftersom Annas syster Jenny och Anders hade gått i samma klass från lekis till gymnasiet så kända vi till varandra, men inte mer än så.
När vi båda arbetade i Kungsberget under säsongen 1999/2000 fick vi upp ögonen för varandra. Anna som, tillsammans med bland andra Therese Bäckius, höll någon privat snowboardlektion på onsdagskvällarna började snabbt att spendera mer och mer tid nere i liften - hos Anders, medan nybörjarna fick lära sig att stå på sina egna ben (bräda) relativt snabbt :)
På den sista personalfesten för året på Kungsfors Herrgård insåg vi båda att det var ett ganska bra tillfälle att att lära känna varandra bättre. Så när vi av en händelse stötte på varandra i Herrgårdens hall efter middagen så sa vi i mun på varandra "...har ni planerat att åka till krogen - hur tar ni er dit"? (Det syftades på de tjej- och killgäng som bildats vid borden under kvällens gång). Det slutade med att alla tjejer + Anders åkte i en stortaxi som Anders, snäll som han är, fick betala ur egen ficka.
Anna berättade sedan att hon inte hade någon utstakad plan för hur kvällens entré förbi vakterna vid krogdörren skulle ske . Anders förstod inte vad Anna menade, men blev sedan varse att Anna bara var 17 år. Anna kom dock snart på att Anders var äldre och om hon gick in med honom så skulle det kanske gå vägen i alla fall. Och mycket riktigt. Anders distraherade vakten och vi kom in.
Sedan skulle det dröja ända till sommaren och ännu en sen krogkväll innan vi fick till en date. Och detta genom att Anders kompis "snodde" Thereses mobil ur handen medan hon knåpade på ett sms till Anna där det stod "Sorry Anna, Anders var ute ikväll..." Diverse nyfikna frågor från Anders och kompisen följer sedan... Anna hade nämligen just denna kväll blivit utvisad från krogen efter den obligatoriska middagen på O'learys (för att komma in på krogen utan att visa legg och sedan "råka" bli kvar där). Alltså totalt misslyckande. Den sympatiska Therese ville ju såklart uppdatera Anna med det senaste kl. 02:10 på natten. Det är sånt vänner gör :)
På vår första date tar Anna bussen ner till Järbo, där Anders ska möta upp. Jo, Anders möter upp, det är bara det att Anna är livrädd för schäfrar... och vad är det som kommer lös travandes före Anders - jo en stor läskig schäfer. Anna blir kallsvettig och tycker sig se att hunden kan känna hennes rädsla och se hennes hjärta hoppa. Men vad gör man inte för kärleken. En fånig hundrädsla ska inte få stoppa henne.
Vi åker sedan till Högbo Bruk (där Anders jobbar på sommarhalvåret) och Anders meddelar att det vi ska göra idag är att klättra i höghöjdsbanan. Anna tänker - SHIT!!! - höjdrädd som få! Men vad gör man inte för kärleken. Anna hade inte hjärta att säga att hon var tokhöjdrädd då det var detta han hade planerat att de skulle göra. Det var ju liksom en rolig grej och påhittigt om man nu inte skulle vara höjdrädd. Sånt måste ju primeras :)
Efter nu nästan 12 år tillsammans kan vi säga så här... Titta på bilden här ovan. Anders åker med Anna till en ranch i Montana, USA för att rida, trots sin då STORA hästrädsla. Att han dessutom FRIAR på hästryggen!!! Det måste sägas att han gjort sin beskärda del för kärleken han också vid väldigt många tillfällen genom åren :)
Och det är nog just detta som får oss till ett sådant bra team. Att vi inte är rädda för att prova nya saker och att göra saker på vårt eget sätt - och gör man det tillsammans med någon man älskar så blir faktiskt det mesta riktigt, riktigt roligt här i livet.